Som många nog förstått så har jag en hopp-rädsla. En hopp-rädsla som jag mår väldigt dåligt av :/ För jag kan bestämma mig innan en hopp lektion att jag SKA hoppa. men när jag sitter på hästen, och ser hur vår ridinstruktör bygger hinder vi ska hoppa, vill jag bara gråta. - Hur fan ska jag våga hoppa det. Det är någonting i min hjärna som säger emot. nått som inte vill att jag ska hoppa. Jag kan inte ens förstå hur det har kunnat blivit så?! Om man tittar tbx, ungefär 1 år. Då är det JAG som är taggad inför hoppningen, då är det JAG som är sjukt glad. Då är JAG den som våger.Men nu..? Nu är det jag som är feg, jag som inte vågar hoppa. Jag vet att de är fel, men, När jag rider mot ett hinder och har 1 / 2 meter kvar, vänder jag ifrån. Ni kan aldrig förstå hur ont det gör att säga "Jag vågar inte "  Det är som att höra nån du älskar säga jag hatar dig, till dig! Men ondare! 

Jag kommer ihåg när jag skulle rida Prego. jag hadde precis satt mig ner i sadeln, så börja han skena. jag fick stopp på han. sen blev han rädd för nått igen, den här gången var det svårare att stanna. men iaf, längre in i den lektionen hoppade jag med ett leende på läpparna! Jag hoppade 3 gånger, 50 cm. Med ett leende på leparna! Nu behöver jag bara se ett hinder framför mig så börjar jag gråta! Vad har hänt?! Jag blev rädd för att hoppa för jag föll en gång. Jag red Puppy, vi skulle hoppa ett 80 cm hinder. Vi kom mot hindret i perfekt trav, men hon stannade. jag trodde hon stannade. precis när jag tänkte vända undan för att försöka en gång till hoppade hon! Jag var inte alls berädd. det gjorde att jag tappade stigbyglarna och föll. Sen kommer jag faktiskt inte ihåg mer. nått försvann från min hjärna då.!! seriöst! jag kommer inte ihåg att jag stälde mig upp efter avramlingen, gick bort till Puppy satt upp igen, gick in med henne efter lektionen, borstade och pysslade med henne. sen när jag kom hem den kvällen hade jag helt och hållet glömt att jag hadde varit i stallet, och ridit. !! jag vetefan vad som hände!!. efter det har jag inte alls hoppat mycket! jag har varit livrädd! Fattar ni?  den glädjen och modet att hoppa flög ur min hjärna när jag ramlade den gången... det är nästan hemskt. att prata om min hopprädsla med mina vänner ger mig tårar i ögonen, för jag shemms (stavning) så mycket över att vara rädd! speciellt för att vara rädd för att hoppa!! Jag har helt tappat allt grep om hoppning. förrut var det att jag ville bli en stor hoppryttare, som hoppade överallt i världen på stora hopptävlingar! Nu har jag bestämmt mig för att bli Dressyr Ryttare. WTF!!!!! vart tog mitt liv vägen?! jag kämpade för hoppningen, nu struntar jag bara i den! så kan jag väl inte göra. nått jag kämpade för, nått som skulle bli min framtid. Nu har jag kastat bort mitt liv,för mitt liv - min framtid hängde på hoppningen!! Jag önskar för allt i världen att jag inte ska vara rädd mer, att jag ska våga hoppa!!  

Om jag skulle få Lassi på en hopplektion skulle jag våga. för jag litar på henne! Men vår ridinstruktör tycker inte att jag ska ha Lassi, jag har tydligen haft henne för mycket!!! Vad är det för skitsnack, jag vill ju ha henne för jag vågar mer på henne. jag menar, hade jag gjort hopptävlingen på Puppy hade jag aldrig i mitt liv ens försökt tävlat. jag hade aldrig vågat!!!! Jag valde att gör min första "start" på Lassi för jag litar på henne! första gången jag hoppade Lassi, hade jag inte hoppat alls sen jag ramla av Puppy. Men jag vågade hoppa Lassi, jag blundade tillochmed när hon lyfte frambenen över hindret, jag vågade inte öppna ögonen förens, 2-4 steg efter hindret. JAG LITADE PÅ HENNE! men nu när jag aldrig för rida henne vågar jag inte. "WTF, ge mig Lassi på en hopplektion ska jag visa dig att jag vågar!!" tänker jag jämt till min ridinstruktör när hon säger att jag inte borde ha henne.!! 

Jag önskar ni kunnde fatta hur det känns när man faktiskt inte vågar. när man sitter på en hästrygg och nästan bara vill lägga sig ner och gråta, för man är så rädd. med tanken "Fan det där hindret ska vi hoppa" i huvet! Jga kan ärligt ligga och gråta vissa kvällar för att jag tänker på det här. jag tänker att jag är världens nolla som inte ens vågar hoppa ett 40 cm hinder!!

Klarar inte skriva mer, tårar på G .....

Varför Ska Det Vara Så Svårt Att Våga Hoppa?!